Soldyrkan i Norden
Midvinter, tiden mitt i vintern, är ett ord som används dels för den mörkaste tiden av vintern kring det astronomiska vintersolståndet den 21 eller 22 december, dels för den kallaste delen av vintern, ungefär tiden från mitten på januari till mitten på februari.
I äldre nordisk tradition var midvinter, miðjum vetri, den 14 februari. Detta hängde samman med en äldre, troligen förkristen, indelning av året i sommar- och vinterhalvår (halvår hette misseri), där den 13 eller 14 januari var mitt i vinterhalvåret.
Vintersolstånd och midvinter har förknippats med julblot eller midvinterblot. Ordet jul som finns på de svenska, danska, norska, finska och estniska språken har med säkerhet samband med detta. Däremot är de exakta sambanden fortfarande mycket oklara. Julens speciella gud var Jólnir, som är ett av Odens många namn.
En del menar att midvinterblotet hölls vid vintersolståndet i slutet på december i samband med julen, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla mitt på vinterhalvåret, den 14 januari.
Vid slutet av året firades inom många kulturer/religioner en högtid för att vinna gudarnas välvilja inför det kommande årets skördesäsong.
Många kulturer, urbefolkningar och religioner firar vintersolståndet och att solen och året vänder och går mot varmare och ljusare tider. Konceptet symbolisk födelse/död associeras då ofta till vintersolståndet som en helig natt.
Källa: Wikipedia
Musik: Förfäder, Spellista.