Horus öga
Rahu och Ketu (månens noder) ändrade positionering på himlen den 22-23/10.
Detta kommer att kvarstå under ett och ett halvt år.
Dessa noder står för det begär som driver världens utveckling.
Detta skedde i en förening mellan sol och måne, på höstdagsjämningen i den del av himlen som i vedisk astrologi kallas Uttara Phaguni nakshatra.
Uttara Phaguni nakshatra symboliserar äktenskapet mellan Shiva och Shakti.
Äktenskap symboliserar förening mellan motsatser. Och det är föreningen mellan motsatser som skapar något nytt.
Det är många tecken på förening mellan motsatser i denna händelse. Dels konjunktionen mellan sol och måne (Shiva symboliseras av måne, och Shakti av sol i tantrisk filosofi), dels på hörstdagsjämningen då natt och dag är lika långa (och därmed lika starka), och dels i ett område på himlen som symboliserar föreningen mellan Shiva och Shakti.
Dessutom har vi en väldigt ovanlig nära positionering vid vintersolståndet, mellan Jupiter och Saturnus som är varandras motsatser av sammandragning och expansion.
Historien är rik på mytologi om vad som händer när mäktiga motsatser förenas och något nytt uppstår.
Horus var en fornegyptisk himmelsgud. Hans ögon utgjordes av solen respektive månen.
Horus är kopplad till allseende och allvetande, vilket troligtvis också är kopplat till hans gestalt som falk eller som man med falkhuvud.
Horus är oftast beskriven som gudens Osiris och gudinnan Isis son. Osiris är kopplad till månen, Isis till stjärnan Sirius och solen.
Osiris och hans bror Set hade enligt mytologin fått mark uppdelat mellan sig av sin far i arv. Osiris fick den bördiga och Set den torra och obrukbara. Den avundsjuka som detta väckte i Set gjorde att han dödade sin bror.
När Isis upptäckte detta samlade hon ihop alla kroppsdelar som Set delat Osiris kropp i, och genom detta kunde hon avla en son med Osiris; Horus.
Denna historia var en väldigt viktig historia under fornegyptisk tid. Vi kan se flera av temana återkomma i senare religioner.
I indisk mytologi kan vi hitta myten om Shiva och Parvati. Shiva är kopplad till månen. Parvati som en inkarnation av Shakti är kopplad till solen.
När de förenats i kärlekslek i ett par världsåldrar blir de störda och Shiva spiller sin säd som rinner ner i Ganges och blir sonen Kartikeya, som dock inte är Parvatis biologiska barn.
Att de blir störda av de andra gudarna har förklarats som att de är rädda för kraften i det barn som har dem båda som föräldrar.
Även deras andra barn; Ganesha har bara en av dem som biologisk förälder. Han är nämligen gjord av hudavlagringar och gurkmeja från Parvatis hud.
Också i den fornegyptiska myten kanske man kan ana en liknande rädsla för förening av så starka krafter. Även här gör brodern Set sitt yttersta för att undvika att denna kraftfulla förening mellan motsatser sker personifierade av Isis och Osiris.
Symbolen av det allseende ögat kommer från Horus. Det seende som inrymmer alla motsatser i en enhet.
Astrologisk information: Anandashree astrology.