Att vara med sanning
“Lord Shiva / Siva” by Venkataramesh.Kommoju is licensed under CC BY-NC-ND 2.0
En elev frågade mig efter förra posten, denna lämpliga fråga: Så om man vill gå igenom processen av Yoga, av att möta sanning mer och mer, hur gör man då?
Sist talade vi om Yoga som sanningssökande tradition, och om att avskala lager av osanning och felaktig kunskap.
Vi talade också om myten om Shiva, när han höll giftet, som kommit upp genom denna process av sanningssökande, i sin hals.
Denna plats vid halsen kallas i den tantriska traditionen för Vishuddha. Vi är ett prefix som betyder speciellt, och shuddha betyder ren. Detta är den plats där, enligt den tantriska energisystemet i kroppen, reningen sker.
Som vi talade om sist representerar Shiva medvetandet.
Hållandet av ”giftet” eller ”mörkret” i halsen representerar hållandet av allt det smärtsamma i livet, i vårt medvetande.
Så hur görs detta?
De flesta känner igen att de delar av vårt liv som vi ej mött fullt ut eller sörjt klart, verkar ha en tendens att dyka upp i nya situationer. D.v.s. att vi ofta finner oss i situationer som påminner oss om de svåraste stunderna i våra liv, även om vi gjort allt i vår makt för att inte behöva uppleva det igen.
Processen av att hålla något i medvetandet tills all dess ”gift” förverkats verkar vara enda boten. D.v.s. att fullt ut låta smärtan komma när vi är i ett tillstånd där vi faktiskt klarar av att ”hålla den”, utan att gå under.
Så vad innebär det medvetande som kan ”hålla” detta?
Detta medvetande är ett integrerat medvetande.
Missuppfattningar gällande vår historia behöver ha rätats ut.
Missuppfattningar i vår historia är det som vi mentalt har berättelser om, som inte stämmer med vad kroppen minns.
Så länge som dessa inte är förenliga är vi i ett tillstånd av konstant inre konflikt.
Detta medvetande har också en kvalitet av ”hållande”, av kärlek.
Musik: Live2love, Shantala.
