Asana-Virasana 2

Den Virasana (annan stavning Veerasana) som vi känner till från Hatha Yoga Pradipika skriven ca 1400-tal alltså ca 3000år senare, beskrivs något annorlunda; ”Placing one fot by the thigh and the other under the thigh is known as veerasana.” (Översättning Bihar school of yoga). Virasana nämns i PYS (ca200-tal) i Vyasas kommentar. En del forskare anser att denna kommentar var en del av det ursprungliga verket. En del anser att den skevs ett par århundraden senare.

Det är intressant att se att denna första beskrivning av något kallat Virasana beskrivs som att skapa en tron av kroppen med en inre och yttre attityd av en hjälte och som en tron av rädslolöshet. Detta är intressant då kroppen i Asana under den tantriska utvecklingen beskrivs som en tron för Självet. I den senare utvecklingen av vaishnavitisk Tantra beskrivs yogin som en vira, en hjälte. Attityden av en hjälte beskrivs som en som är beredd att överge glömska och okunskap som skapar lidande men också hjälte i betydelsen att praktisera för att befria andra från lidande.

Rädslolöshet beskrivs också genomgående i yogatraditionen som en kvalitet som utvecklas av yogin/yoginin. Ofta beskrivs den som frånvaro av rädsla för döden. I Patanjali Yoga Sutras beskrivs rädsla för döden som en klesha; abhinivesha. Kleshas är själva rötterna till smärta och lidande. Abhinivesha betyder vilja att leva och refererar till rädsla för döden. Inom Tantra beskrivs denna kvalitet i form av den rädslolöshet som uppstår då man upptäcker sin egen odödlighet.

Rekommenderad lyssning: History and evolution of Vinyasa Yoga, Christopher Tompkins.

Musik: Vira 2, Spellista

Similar Posts

  • Gomukhasana

    Gomukhasana beskrivs som en en av 15 Asana beskrivna i Hatha Yoga Pradipika.  Hatha (Yoga) Pradipika (1400-tal) är främst en sammanställning av tidigare texter. Den skrevs av Svatmarama.  Hathapradipika beskriver för första gången i Hatha yogiska traditionen Asana som del av Hatha, även om de beskrivits innan. De sittande positionerna  bl.a Gomukhasana har tidigare förklarats…

  • Naveln som kraftcentrum

    Naveln representerar centret (axis) av kroppen, fokuspunkt för prostationen. Mandalan som utgjorde platsen man prostrerade i hade också en yttre axis, i form av en Lingam i den tidiga Tantran. Lingam är symbolen för kraften hos det gudomliga/större medvetandet. Denna axis symboliserar också den stilla punkten/balanspunkten i centrum. Denna punkt i navelområdet verkar ha varit…

  • Vira

    I Varahi Tantra (runt 1000-talet) beskrivs de stående Asana som ratha (rörelser) eller nritta-dans. I Amshu Tantra beskrivs 3 kategorier av stående övningar; Sattvica, Rajasa och Tamasa. Sattvica är mjuk, graciös, försiktig, eterisk. Rajasa är passion, eld, kraft och involverar ofta Ashwa Salanchasana (lunge). Tamasa är tunga; de positioner som binder en till jorden. Stående…

  • Sirsasana

    Inom kaulatraditionen kallas Sirsasana (huvudstående); Sarvasasana (hela kroppen Asana) eller inverterad huvudposition. De 5 vayus (vindarna/energierna) är engagerade genom kumbaka (andningsuppehåll). Sättet att utföra positionen beskrivs i en av kaulatraditionens Tantras på följande sätt: Man för först huvudet mot golvet sedan upp med benen. Sedan korsar man benen i t.ex. Swastikasana, Padmasana eller Baddhapadmasana. Detta…

  • Kakasana och Bakasana

    Kakasana (kråka) och Bakasana (trana) kan spåras till runt 1000-talet under den vaishnavitiska utvecklingen av Tantra. De beskrivs bland andra i Varahi Tantra som övergångsrörelser mellan stående och sittande positioner. Denna typ av överbryggande rörelser kallas i Varahi Tantra för Jana. Andra sådana rörelser som också nämns är Utkatasana (stolen), Kukutasana (tuppen), Mayurasana (påfågeln) och…