Asana-Virasana 2

Den Virasana (annan stavning Veerasana) som vi känner till från Hatha Yoga Pradipika skriven ca 1400-tal alltså ca 3000år senare, beskrivs något annorlunda; ”Placing one fot by the thigh and the other under the thigh is known as veerasana.” (Översättning Bihar school of yoga). Virasana nämns i PYS (ca200-tal) i Vyasas kommentar. En del forskare anser att denna kommentar var en del av det ursprungliga verket. En del anser att den skevs ett par århundraden senare.

Det är intressant att se att denna första beskrivning av något kallat Virasana beskrivs som att skapa en tron av kroppen med en inre och yttre attityd av en hjälte och som en tron av rädslolöshet. Detta är intressant då kroppen i Asana under den tantriska utvecklingen beskrivs som en tron för Självet. I den senare utvecklingen av vaishnavitisk Tantra beskrivs yogin som en vira, en hjälte. Attityden av en hjälte beskrivs som en som är beredd att överge glömska och okunskap som skapar lidande men också hjälte i betydelsen att praktisera för att befria andra från lidande.

Rädslolöshet beskrivs också genomgående i yogatraditionen som en kvalitet som utvecklas av yogin/yoginin. Ofta beskrivs den som frånvaro av rädsla för döden. I Patanjali Yoga Sutras beskrivs rädsla för döden som en klesha; abhinivesha. Kleshas är själva rötterna till smärta och lidande. Abhinivesha betyder vilja att leva och refererar till rädsla för döden. Inom Tantra beskrivs denna kvalitet i form av den rädslolöshet som uppstår då man upptäcker sin egen odödlighet.

Rekommenderad lyssning: History and evolution of Vinyasa Yoga, Christopher Tompkins.

Musik: Vira 2, Spellista

Similar Posts

  • Pånyttfödelse

    Förra inlägget talade om vintersolståndet som en symbolisk födelse och död.  Solhälsningen återspeglar naturens rytm av död och pånyttfödelse. De 12 delarna symboliserar årets 12 månader. Året är en cirkel som repeterar sig själv liksom naturens olika cykler. Solhälsningen (med 12 delar) är upplagd som en successiv bugning mot jorden och ett successivt uppgivande, samt…

  • Rörelse som vibration

    Surya Namaskar beskrivs som en Mandala (cirkel) av rörelse och andning. Halvmandalan i kroppens rörelser in i olika bågformer är en mandalaform. Ksemaraja (10-1100 tal) beskriver kroppen som en båge redo att penetreras av Shivas pil, så att kroppen blir en behållare av Shakti. Varje position i Surya Namaskar var den fysiska formen av ett…

  • Sirsasana

    Inom Kaulatraditionen kallas Sirsasana Sarvasasana (hela kroppen Asana) eller inverterad huvudposition. De 5 vayus är engagerade-Kumbaka. Man för först huvudet mot golvet sedan upp med benen. Sedan korsade ben position t.ex. Swastikasana, Padmasana, Baddhapadmasana som hjälper energin i benen att föras till navelområdet och ner i jorden. Det ange som en valfri övning som tillägg…

  • Bhujangasana

    I Amshu Tantra (1000-tal) ges Bhujungasana (kobra), första gången funnen i text, med namnet Naga Vakra (orm-ansikte). Senare i Tattwa Chintamani (år 1577) ges namnet Ugra vilket betyder vild/våldsam. Troligtvis är liknelsen kobran då den är redo att bita och sprider ut sin huva. Hur denna Asana ursprungligen utförts är ännu inte tillgänglig information.  Den…

  • Vira

    I Varahi Tantra (runt 1000-talet) beskrivs de stående Asana som ratha (rörelser) eller nritta-dans. I Amshu Tantra beskrivs 3 kategorier av stående övningar; Sattvica, Rajasa och Tamasa. Sattvica är mjuk, graciös, försiktig, eterisk. Rajasa är passion, eld, kraft och involverar ofta Ashwa Salanchasana (lunge). Tamasa är tunga; de positioner som binder en till jorden. Stående…